Artros

Normalt har människokroppen en förmåga att reparera sig själv, men med artros kan det ses som en misslyckad reparationsprocess. Med andra ord kan leden inte längre hålla jämna steg med händelser som överstiger ledens kapacitet.

Leder i kroppen är en central del av rörelseapparaten, och därför är de första symptomen ofta relaterade till rörelser när du använder leden. Symtomen på artros uppträder vanligtvis gradvis, och några av de symptom du kan uppleva är:

• Smärta

• Stelhet

• Rörelseproblem

• Svullna och förtjockade leder

• Ett knarrande känsla i lederna när du rör dem

• Muskelsvaghet

Symptomerna kan variera över tid. Man kan uppleva både bra och dåliga perioder. Varaktigheten av bra och dåliga perioder kan variera från dagar till månader och från person till person.

Artros kan diagnostiseras på flera sätt. Hos vissa är symtom och fynd så tydliga att det är tillräckligt för att ställa diagnosen genom en anamnes (samtal med läkare) och undersökning. I andra fall kan ytterligare undersökningar vara nödvändiga, såsom röntgenundersökning och/eller MR-undersökning.

Artros kan förekomma i alla leder, men det är vanligast förekomst i knä, hand och höft (3). Sjukdomen har ofta inte en enda orsak, utan är snarare mångfacetterad och komplex. Vi vet dock att det finns flera faktorer som kan vara relaterade till utvecklingen av artros (4).

Faktorer som kan påverka utvecklingen av artros:

Ålder: Ålder är bland de bäst dokumenterade riskfaktorerna för artros. Detta kan troligtvis förklaras med att ökad ålder medför ökad exponering för andra riskfaktorer, samt åldersrelaterade biologiska förändringar i lederna.

Kön: Kvinnor har en högre förekomst av artros än män. Det är något oklart vad den exakta orsaken till detta är, men hormonella faktorer och anatomiska skillnader är potentiella teorier.

Genetik: Mycket tyder på att våra gener också har betydelse. Det antas bland annat att gener kan påverka sjukdomens debut.

Etnicitet: Det finns en variation i förekomsten av artros mellan olika etniciteter, vilket kan indikera att etnicitet också har betydelse för artrosens utveckling.

Övervikt: Övervikt är troligtvis den mest påverkbara individuella faktorn för artros.

Tidigare skador: Vid skada kan uppbyggnaden av ett led störa. Det kan vidare påverka hur leden mekaniskt fungerar och hur den eventuellt "slits".

Leddeformiteter: Leddeformitet (leddförändringar) kan påverka rörligheten i en led. Vissa diagnoser har visat starkt samband med utvecklingen av artros (cam-deformitet och höftdysplasi).

Fysiskt tungt arbete: Det antas att kopplingen mellan arbete och artros handlar om upprepad belastning av leden med efterföljande skada över tid.

Idrott: Idrotter med hög energi och repetitiva rörelser, såsom fotboll, handboll och ishockey, har visat en måttlig till betydande ökad risk för höft- och knäartros. Dock är det oklart om utvecklingen av artros enbart är relaterad till aktiviteten, eller om den har samband med skador.

Hur behandlas artros?

Icke-medicinsk behandling:

Icke-medicinska behandlingar är en central del av artrosbehandlingen och rekommenderas för alla med artros. Dessa kan förbättra symtomen och ha minimala biverkningar, och de är vanligtvis det första som kliniker rekommenderar.

Patientinformation:

Patientinformation syftar till att ge dig som patient kunskap och verktyg så att du enklare kan påverka din egen hälsa och bättre hantera ditt tillstånd.

Träning och fysisk aktivitet:

I början kan det göra ont att träna för patienter med artros, men detta är inte farligt. Det är normalt med obehag så länge smärtan avtar efter träningen och inte blir värre för varje dag. Träning och fysisk aktivitet rekommenderas som behandling eftersom det kan förbättra och upprätthålla rörlighet och muskelfunktion kring påverkade leder. Det har visats att träning minskar smärta, förbättrar fysisk funktion och underlättar vardagliga aktiviteter (7). Som en bonus har träning och en aktiv livsstil många andra positiva hälsoeffekter.

Viktminskning:

Om man är överviktig kan viktminskning ha god effekt på smärtlindring och andra symtom (8). Vid artros i viktbärande leder, såsom höft och knä, kan viktminskning minska belastningen på leden. Till exempel motsvarar en 1 kg kroppsvikt cirka 4 kg belastning på knät för varje steg du tar när du går (9). Samtidigt har studier visat ett samband mellan övervikt och handartros, vilket förklaras med hormonella och biologiska faktorer (10).

Ortoser:

Ortoser är hjälpmedel som kan bidra till att stödja lederna och hålla dem i linje, så att de rör sig eller “fungerar” bättre. Det finns olika typer av ortoser som kan minska symtom och bidra till att upprätthålla funktion hos personer med artros.

Hjälpmedel:

Det finns många typer av hjälpmedel som kan vara till nytta beroende på hur allvarliga dina besvär är. Typiskt kan en fysioterapeut eller en arbetsterapeut hjälpa till att bedöma vad som kan vara aktuellt för dig. Till exempel kan hjälpmedel som käpp, rollator, sittlift, förhöjd toalettsits och badkar- och duschhandtag minska belastningen på lederna och göra det lättare att utföra dagliga sysslor.

Medicinsk behandling:

Medicinsk behandling påbörjas normalt först när icke-medicinsk behandling har prövats, och kan i många fall användas i kombination. Målet med medicinsk behandling är i de flesta fall att minska smärtorna så att man kan fungera mer normalt i vardagen. Det finns flera smärtstillande receptfria läkemedel i tablettform och i form av gel, och det är vanligtvis dessa som är förstahandsvalet för egenbehandling av smärta.

Artros innebär slitage av leder och detta kan i vissa fall leda till irritation av leden i form av inflammation. I sådana fall kan användning av NSAID (Non-Steroidal Anti-Inflammatory Drugs) eller antiinflammatoriska läkemedel användas. Observera att användningen av antiinflammatorisk behandling är förknippad med speciella biverkningar och därför kräver särskild uppmärksamhet generellt, men särskilt vid långtidsbehandlingar. Det rekommenderas därför att detta görs i samråd med läkare.

Kirurgi:

Kirurgiska åtgärder övervägs vanligtvis först vid mycket allvarliga symtom, men kan i många fall förbättra smärta, stelhet och rörlighet. Beroende på vilken led som är påverkad och typen av skada finns det olika alternativ.

Varför träna med artros?

Kroppen har sitt eget smärtlindrande system, som bland annat kan aktiveras av fysisk träning. För det första är muskelaktivitet i sig smärtlindrande genom mekanismer som liknar dem vid akupunktur. Dessutom producerar och frigör vi endorfiner, ett hormon, vid fysisk aktivitet. Detta hormon har i sig liknande effekter som morfin, ett kemiskt framställt smärtlindrande preparat.

Vidare bidrar träning till att upprätthålla muskulatur, skelett och fysisk funktionsförmåga. Genom att öka muskelstyrkan och förbättra neuromuskulär funktion kan vi öka stabiliteten runt lederna och därmed minska belastningen i lederna (11-12).

Vid artros bryts brosket i lederna gradvis ned, vilket hindrar dess viktigaste uppgift med att möjliggöra för de hårda benen att röra sig mot varandra. Träning förbättrar inte bara muskelstyrkan, utan kan också förbättra kvaliteten på brosket (13).

Trots omfattande forskning har det ännu inte hittats någon behandling som kan reversera ledförändringarna vid etablerad artros, men träning kan bromsa vidare utveckling (14). Till skillnad från smärtstillande mediciner eller kirurgiska ingrepp, som endast minskar smärta, har träning som bonus många andra hälsovinster. Dessutom är träning ofta förknippad med viktnedgång, vilket kan bidra till att minska den totala belastningen på lederna.

Hur kommer man igång?

Det kan vara svårt att hitta rätt typ av aktivitet. Dessutom kan det vara utmanande att hitta rätt balans mellan belastning, frekvens och vila. Det är därför viktigt att träningen och den fysiska aktiviteten anpassas efter dig, din nivå och dina behov. Som första prioritet rekommenderas det att hitta en aktivitet som är lustfylld och gärna knuten nära till dina egna önskemål och funktionsmål. Med andra ord, om du gillar att gå på skogspromenader är det kanske just det som är den bästa aktiviteten för dig! Men för att kunna göra detta säkert och med ett leende måste vi bygga upp kroppen för att klara av det. På samma sätt som när proffs ska springa maraton krävs det bra planering och gradvis träning så att kroppen klarar av den belastning som krävs för att springa ett maraton.

Ökad smärta kan förekomma i början av träningsperioden. Det kan bero på allmän stelhet eller muskelvärk som följd av aktiviteten, men det är helt normalt. Om du inte har tränat på väldigt länge kan detta kännas från några dagar till ett par veckor. Det kan då vara klokt att känna efter om det är en ny smärta jämfört med den ursprungliga smärtan. Träningen kan ofta kombineras eller kompletteras med användning av någon form av smärtlindring, som till exempel paracetamol eller NSAID-preparat. 

När man har hittat vilken aktivitet eller övningar man ska göra är nästa steg att gradvis öka belastningen eller mängden på aktiviteten. Träning innebär vanligtvis att utmana kroppens "status quo", och en gradvis ökning innebär att vi ständigt utmanar kroppens "status quo", men det är denna gradvisa progression över tid som stimulerar kroppen att anpassa sig. Det är därför normalt med obehag. Som huvudregel kan man använda sig av att det är acceptabelt så länge smärtan minskar efter träningen och inte blir värre för varje dag.

Att hitta rätt balans mellan ökad belastning och mängd, och vila är svårt. Ofta måste man prova och misslyckas på vägen innan man hittar den rätta balansen. Var tålmodig, håll kontinuiteten över tid så kommer resultaten! Som man säger, träning är färskvara!