Cancer

Cancertumören får sitt namn från den typ av celler som är i okontrollerad tillväxt - till exempel leder okontrollerad tillväxt i tjocktarmscellerna till tjocktarmscancer, medan okontrollerad tillväxt i bröstet ger bröstcancer (primärtumör). Cancerceller kan sprida sig till andra platser i kroppen via blod- eller lymfsystemet (metastaser) [1]. 

Det råder fortfarande osäkerhet kring varför cancer uppstår i de flesta cancerformer. Den ledande teorin är att interna och externa faktorer kan öka risken för cancer [2]:

• Interna faktorer: mutationer (förändringar) som uppstår på grund av slumpmässiga fel i vårt DNA (arvsmassan). Dessa fel kan vara ärftliga från våra föräldrar. Vetenskapen uppskattar att endast 5-10% av cancerfallen beror på sådana ärftliga genfel.

• Externa faktorer: mutationer som uppstår när vårt DNA skadas av olika yttre faktorer, såsom UV-strålar, infektioner, föroreningar, tobaksanvändning, hög alkoholkonsumtion, övervikt, ohälsosam kost och fysisk inaktivitet. Vetenskapen uppskattar att yttre faktorer bidrar till utvecklingen av 70-90% av de vanligaste cancerformerna.

Det är dock viktigt att påpeka att inte alla som utsätts för dessa cancerframkallande faktorer får cancer. Men vissa av oss är mer sårbara än andra på grund av ärftliga, genetiska förhållanden. Faktiskt spelar även tur/otur en roll här: otur är kopplad till utvecklingen av 10-30% av de vanligaste cancerformerna [2].

Förekomst

En av tre personer får cancer, alla berörs. År 2019 fick nästan 37 000 norrmän beskedet "du har cancer". Detta är mer än dubbelt så många som för 50 år sedan, en siffra som förväntas öka med 1-2% årligen. Trots denna tillväxt överlever nu fler eller lever längre och bättre med sin diagnos, tack vare mer fokus på förebyggande åtgärder och bättre metoder för att diagnostisera och behandla cancer.

Att fler blir friska eller lever längre med sin cancer innebär att antalet "canceröverlevare" ökar kraftigt. År 2021 var det mer än 315 000 personer i Norge som levde efter eller med en cancerdiagnos; över 100 000 fler än för 10 år sedan.[3].

De vanligaste formerna av cancer:

År 2021 var detta de vanligaste formerna av cancer (antal nya fall inom parentes):

1. Prostatacancer (5188)

2. Bröstcancer (4023, både kvinnor och män)

3. Lungcancer (3499)

4. Tjocktarmscancer (3204)

5. Hudcancer, icke-melanom (3097)

De fyra vanligaste cancerformerna stod för 43 % av alla cancerfall som diagnostiserades under 2021.

Behandling av cancer

Lyckligtvis blir allt fler helt friska från cancer, och många som har cancer lever längre och med bättre livskvalitet än tidigare. Detta beror på en kombination av bättre metoder för att upptäcka och diagnostisera cancer i ett tidigt skede, samt flera, bättre och mer anpassade behandlingssätt för de olika cancerformerna.

Cancerbehandling delas in i tre huvudkategorier: kirurgi, strålning och medicinsk behandling (inklusive cellgift, immunoterapi och hormonbehandling). Vilken typ av behandling en patient får varierar från patient till patient och från cancerform till cancerform. Ofta behandlas man med en kombination av de olika behandlingsformerna.

Behandlingen ges antingen i kurativt syfte (med målet att bota sjukdomen) eller i palliativt syfte (lindrande behandling med målet att bromsa cancerförloppet, minska symtom och förbättra livskvaliteten för de med cancer som inte kan botas). [1]. 

Senföljder kan vara av både fysisk, psykologisk eller social natur och kan ha olika allvarlighetsgrader och olika grad av påverkan på den enskilda patienten [3]. Smärta, hormonstörningar, ihållande trötthet (fatigue), kognitiva utmaningar, ångest och depression, muskel- och skelettskador, perifera neuropatier, utveckling av ytterligare sjukdomar (hjärt- och kärlsjukdomar, diabetes typ 2, övervikt, benskörhet, ny cancer), svårigheter att delta i yrkes-, social- och familjeliv är exempel på utmaningar som tyvärr inte är ovanliga i samband med cancerbehandling [5].

Bland annat är hela 30-40% av canceröverlevare i arbetsför ålder inte kapabla att återvända till arbetslivet på grund av senföljder efter cancerbehandling [6].

Prata med din husläkare om möjliga åtgärder som kan bidra till att minska dina senföljder.

Det är dock viktigt att påpeka att inte alla cancerpatienter kommer att utveckla senföljder. De som utvecklar senföljder har ofta genomgått intensiv cancerbehandling med strålning och/eller kemoterapi, men även kirurgisk cancerbehandling kan ge senföljder.

Utvecklingen av senföljder beror därför på cancerformen, var i kroppen cancern var lokaliserad, och vilken typ av cancerbehandling som gavs. Även faktorer hos personen som har genomgått cancerbehandlingen kan vara av betydelse för om senföljder utvecklas [7].

Utmattning kan förekomma i alla faser av en cancerprocess, och vi skiljer mellan akut och långvarig/kronisk utmattning:

Akut utmattning är relaterad till sjukdomen eller behandlingen. Många upplever att tröttheten avtar när behandlingen är avslutad.

Långvarig/kronisk utmattning är trötthet som varar mer än sex månader efter att behandlingen avslutats och det inte längre finns tecken på aktiv sjukdom. Detta definieras då som en sena effekt. Vissa upplever att trötthetssymptomen först märks en tid efter att cancerbehandlingen är över och de har känt sig friska ett tag.

Utmattning varierar från person till person. Vissa kan ha lätt minskad energi i vardagen, medan andra är mer eller mindre sängliggande. Många befinner sig någonstans däremellan. Vad som orsakar att man känner sig utmattad varierar också från person till person.

Utmattning är inte nödvändigtvis synlig för andra, vilket gör tillståndet utmanande att leva med för den drabbade.

Orsakerna till utmattning i samband med cancer och cancerbehandling kan vara många och är ofta sammansatta [9]:

Här följer några exempel på hur personer med utmattning/fatigue beskriver tillståndet [8]:

• Nedstämdhet

• Konsentrationssvårigheter

• Olustkänsla

• Minnesförlust (särskilt korttidsminnet)

• Tristess

• Trötthet

• Utmattning

• Kraftlöshet

• Energiförlust

• Sömnighet

• En subjektiv känsla av att något är fel med kroppen

• Kroppsligt obehag och nedsatt funktion
  
  

Generella råd vid utmattning

Det finns ingen metod som kan bota utmattning, men det finns en rad åtgärder som du själv kan vidta för att hantera och leva bättre med detta tillstånd. Följande är generella råd som inte passar för alla. Dessa råd är baserade på resultaten av studier, erfarenheter från cancerpatienter och rekommendationer från experter.

Det rekommenderas att du själv bedömer vad som kan passa bäst för dig, samt att du berättar om dina besvär för din husläkare även om det kan vara svårt att prata om detta. Då kan ni tillsammans komma fram till vilka åtgärder som kan vara mest relevanta för dig i din situation och särskilt om det finns några åtgärder du bör undvika [10]:

• Försök acceptera att du inte har energi att göra allt du gjorde tidigare.

• Planera dagens aktiviteter och prioritera först de aktiviteter som är viktigast för dig och som ger dig glädje.

• Sträva efter att leva ett så regelbundet liv som möjligt.

• Försök planera dagen så att du har tid att vila.

• Ta hellre flera korta pauser under dagen än få och långa.

• Vila efter att du har genomfört en ansträngande aktivitet.

• Sätt realistiska mål och försök att glädjas åt det du klarar av.

• Försök få en överblick över vilka aktiviteter som gör dig särskilt trött/utmattad och begränsa dessa så mycket som möjligt eller sprid ut dem över en längre tid.

• Bedöm vad som är viktigt för dig att göra själv och vad du kan överlåta till andra.

• Räkna med att bli trött efter att du har ansträngt dig även om du upplever aktiviteten i sig som positiv.

Det kan vara nyttigt att försöka anpassa vardagen till en lägre energinivå än före sjukdomen, samt att minska kraven i det dagliga livet; sannolikt lättare sagt än gjort!

Många önskar sig snabbt tillbaka till den funktionsnivå de hade före cancerdiagnosen och finner det därför utmanande att funktionen och energinivån är nedsatt lång tid efter att behandlingen är avslutad.

Försök att få en översikt över de aktiviteter och sysslor som ger och tar energi. Du kanske blir förvånad över hur mycket energi det kräver av dig att göra trevliga aktiviteter, exempelvis att umgås med vänner?

Hur kan du ordna ett socialt liv utan att det går ut över din energi? Kanske kan du överenskomma om varaktigheten i förväg så att träffarna inte blir alltför långa? Eller kan ni mötas på en plats med få människor och lite buller? Skapa dig en översikt så att du på sikt lättare kan göra bra val för dig själv. Under tiden är acceptans en bra utgångspunkt för ett gott liv med fatigue.

Accept handlar inte om att du måste gilla situationen, utan om att du accepterar att situationen är som den är just nu. Då kan du börja arbeta med kroppen istället för emot den.

Detta kan du göra själv

Utmattning eller trötthetskänsla kallas också för fatigue och är ett vanligt tillstånd under och efter en cancersjukdom.

Fysisk aktivitet kan vara till stor nytta för dig som har eller har haft cancer, även om du lever med en cancersjukdom som du inte kan bli av med. Fysisk aktivitet rekommenderas som rehabilitering både under cancerbehandlingen och efteråt, och kan erbjuda många hälsofördelar.

Inte minst kan fysisk aktivitet bidra till en känsla av att hantera och kontrollera en situation som annars kan präglas av sjukdom, behandling, frekventa besök på sjukhuset och maktlöshet.

Från "vila och ta det lugnt" till "rör på dig så mycket du kan"

Om du hade fått cancer för 30-40 år sedan, skulle du ha rekommenderats att vila och ta det lugnt. Lyckligtvis har mycket hänt sedan dess och idag vet vi att systematisk träning anpassad till dig både är säker och har en rad potentiella fördelar före, under och efter behandling.

Fysisk aktivitet är en mirakelmedicin som bland annat kan [11]:

Summan av dessa hälsofördelar kan leda till att du behöver färre andra hälsovårdstjänster och att du snabbare återgår till ett "normalt" vardagsliv och arbete om du är yrkesverksam. Dessutom visar alltmer forskning att om du kan vara regelbundet fysiskt aktiv, kan det öka dina chanser att leva längre efter en cancerdiagnos (vid bröst-, tjocktarms- och prostatacancer) [12].

Alltså: den fysiska aktiviteten som utförs efter att du har fått cancer kan öka chanserna att överleva vissa cancerformer - det är med andra ord aldrig för sent att börja!

Enkelt sammanfattat kan vi säga att en fysiskt aktiv livsstil efter att du har fått en cancerdiagnos potentiellt kan leda till att du upplever bättre hälsa och livskvalitet, samt färre besvär från sjukdomen och behandlingen än om du är inaktiv.

Gå mer, sitt mindre

Var fysiskt aktiv som en del av vardagslivet – gå mer och sitt mindre (World Cancer Research Fund, 2018).

Citatet ovan sammanfattar rekommendationerna om fysisk aktivitet vid cancer på ett lättförståeligt och bra sätt. Bakom denna ganska enkla uppmaning och de gällande rekommendationerna om fysisk aktivitet vid cancer, ligger massor av arbete från vetenskapliga rapporter ledda av världens främsta cancerforskare.

Rekommendationerna för fysisk aktivitet vid cancer är till stor del desamma som för den allmänna befolkningen, det vill säga [13]:

• Fysisk aktivitet med moderat intensitet (dvs. aktiviteter som medför något snabbare andning än vid vila) i minst 150-300 minuter varje vecka

• Eller minst 75-150 minuter träning per vecka med hög intensitet (dvs. aktiviteter som medför att du andas mycket snabbare än vid vila)

• Eller en kombination av aktiviteter med moderat och hög intensitet

• Styrketräning minst 2 dagar i veckan, där kroppens stora muskelgrupper (musklerna i ben, armar, mage, axlar och rygg) tas i bruk.
  

Alltså, minst 30 minuter med fysisk aktivitet dagligen som gör att du andas lite eller mycket mer än vanligt, vilket kan vara allt från hushållsarbete, promenader och dans till jogging och cykling. En kombination av konditions- och styrketräning verkar ha störst positiv effekt jämfört med endast en träningsform [14].

Kanske verkar dessa rekommendationer överväldigande i den situation du befinner dig i nu och/eller om du aldrig har tränat tidigare. Då kan det vara en bra påminnelse; allt är bättre än ingenting, även aktiviteter med låg intensitet! En lugn promenad i frisk luft och dagsljus, några lätta knäböjningar eller lugna yogaövningar kan kännas bra och är fina sätt att bryta upp långa sammanhängande perioder av stillasittande.

Samtidigt är det extra viktigt att du nu lyssnar noga på kroppen: du kanske inte klarar lika mycket nu som du gjorde innan du blev sjuk i cancer. En central nyckelfras är att fysisk aktivitet bör vara anpassad individuellt, alltså att typ av aktivitet, mängden aktivitet och hur hård aktiviteten är, bör vara anpassad till dig, din dagsform, dina symtom, din utgångspunkt och den livssituation du befinner dig i nu.

Hitta en bra balans mellan aktivitet och vila och lyssna på kroppen!

Varför är fysisk aktivitet viktig för DIG?

Fundera gärna på varför det är viktigt för dig att vara fysiskt aktiv och träna. Ofta är det enklare att avsätta tid och utrymme för regelbunden träning och fysisk aktivitet i vardagen om du kan identifiera vad som motiverar just dig. Kan det vara att du vill vara i tillräckligt god form för att kunna leka med barn eller barnbarn? Har du ett mål att genomföra ett lopp, en tävling eller bestiga ett berg? Eller vill du vara tillräckligt stark för att kunna ta hand om dig själv i framtiden? Är din motivation att du vill vara tillräckligt pigg för att åka skidor till påsk? Fundera lite på varför en stark och välfungerande kropp är viktig för dig!

Oavsett utgångspunkt: det viktigaste du själv kan göra nu är att begränsa stillasittande! Kom ihåg att även aktiviteter med låg intensitet (dvs. aktiviteter där du rör dig lite mer än att bara vara helt stilla) kan ge hälsofördelar om alternativet är att vara inaktiv. Börja gärna smått och öka gradvis om du är nybörjare eller osäker på din kapacitet just nu, och hitta gärna aktiviteter som är roliga att göra. Då är sannolikheten större att du kan vara fysiskt aktiv med en viss kontinuitet, än om du måste plåga dig igenom en aktivitet som du egentligen inte står ut med.

Kom ihåg att det aldrig är för sent att börja och den allra bästa formen av fysisk aktivitet är den aktiviteten du faktiskt genomför!

Återhämtning och vila

Vid styrketräning eller konditionsträning med måttlig till hög intensitet minskar musklernas funktion under och efter träningspasset, för att sedan byggas upp och bli starkare efter att kroppen fått vila. Efter träning är det därför viktigt att musklerna får möjlighet att återhämta sig. På så sätt kan du med tiden förbättra den ursprungliga muskelfunktionen. Detta kallas återhämtning. Det innebär till exempel att efter ett styrketräningspass för benen bör dessa muskler få vila i 2–4 dagar beroende på hur hårt du har tränat. Under vilodagarna kan du träna andra muskelgrupper, till exempel överkropp, eller konditionsträning.

Under och efter cancerbehandling blir behovet av återhämtning och vila mellan träningspassen ännu viktigare, eftersom kroppen utsätts eller har utsatts för behandling som kan minska musklernas förmåga att återhämta sig. I dessa perioder är det extra viktigt att se till att ha en bra kosthållning (se Folkhälsomyndighetens allmänna rekommendationer för en hälsosam kost), samt tillräckligt med sömn och vila mellan träningspassen (se Folkhälsomyndighetens Goda råd för bättre sömn).

Under behandlingen och de första 4–6 veckorna efter avslutad behandling med sådana typer av cellgifter rekommenderas träning med låg till måttlig intensitet (alltså träning där pulsen inte blir så hög). Vid det första läkarbesöket efter avslutad behandling kommer läkaren att bedöma om dessa begränsningar ska upprätthållas [15].

Om du har några av de absoluta kontraindikationerna rekommenderas det att du väntar med aktiviteter och träning med hög intensitet tills du har pratat med vårdpersonal. Känn efter - en promenad i frisk luft och i lågt till måttligt tempo kan ändå vara bra för dig.

Om du har några av de relativa kontraindikationerna är det viktigt att du lyssnar noga på hur kroppen känns och låter dagsformen styra intensitet och varaktighet, snarare än att du följer din träningsplan slaviskt. Om du lyssnar på kroppens signaler är det säkert för dig att träna - både med hög och låg träningsintensitet.

Sammanfattat är fysisk aktivitet med låg till måttlig intensitet säkert; både vid absoluta och relativa kontraindikationer, och kan göra gott för dig! Kom ihåg att lyssna på kroppen under tiden och efter aktiviteten, så att du kan känna hur väl din kropp hanterade aktiviteten och göra eventuella justeringar till nästa gång. Det är viktigt att du känner hur kroppen känns och låter den styra hur hårt du klarar av att träna, snarare än att följa en träningsplan slaviskt.

Fysisk aktivitet vid utmattning/fatigue

Regelbunden fysisk aktivitet och träning kan minska utmattning och är den mest effektiva åtgärden mot långvarig utmattning hos cancerpatienter [16], [17].

För att förebygga eller minska utmattning rekommenderas personer som har eller har haft cancer att träna [18]:

• tre veckovisa pass med uthållighetsträning med minst måttlig intensitet

• och styrketräning två till tre gånger per vecka.

Träningen kan säkert genomföras med hög och/eller låg-till-måttlig intensitet; det viktigaste är att du hittar en träningsform och intensitet som du gillar tillräckligt mycket för att aktiviteten ska genomföras regelbundet [17]!

Kom bara ihåg att dagsformen varierar för alla, så anpassa träningen till din dagsform. För mycket och för lite träning kan förvärra fatigue, och det är därför viktigt att hitta en lämplig nivå (frekvens och intensitet) som passar dig där du är just nu, och en god balans mellan aktivitet och vila. Tänk långsiktigt (månader) och öka aktiviteten gradvis och försiktigt under en period [16].

Fysisk aktivitet vid skelettmetastaser

Generellt rekommenderas personer med skelettmetastaser att vara så fysiskt aktiva som möjligt inom sina smärtgränser [19].

Om du har skelettmetastaser som ökar risken för frakturer, rekommenderas du att få en bedömning från din behandlande läkare om vilka försiktighetsåtgärder du bör följa. Om du har smärta vid viktbelastande aktiviteter (stående, gående), bör hälsovårdspersonal kontaktas för att få en individuell bedömning och plan för vad som är säkert för dig att göra. Bilder av skelettet och genomgång med radiolog bör i så fall sökas i första hand.

Detta innebär dock inte att du ska förbli stillasittande: brist på fysisk aktivitet kan leda till muskelförlust och minskad fysisk funktion, vilket vidare kan öka risken för benbrott och benmärtor.

Generellt bör du följa belastningsdirektiv från ortoped/onkolog; oftast gäller det att belasta upp till smärtgränsen. Var så fysiskt aktiv som dina förhållanden och smärtor tillåter. En viss ökning av smärta under belastning accepteras, men smärtorna bör inte bestå över tid efter att belastningen har upphört, eller bli markant värre. Du bör vara särskilt uppmärksam på förändringar eller ökande symtom [19],[20].

Rekommendationer:

• Undvik belastning på kroppsdelar som är drabbade av skelettmetastaser

• Vid stabil sjukdom rekommenderas statisk styrketräning av det drabbade området f

• Ör att bibehålla funktion och rörlighet välj styrkeövningar för de delar av kroppen som inte är drabbade

• För att bibehålla funktion träna balansen

• För att förebygga fall undvik aktiviteter med stor risk för fall och skador (ridning, vattenskidor, slalom…) 

• Välj aktiviteter med låg risk för felbelastning och skador, till exempel styrketräning i maskiner istället för fria vikter

• Begränsa övningar som ger stor vridning i metastasområdet (vissa yoga-twister, golf, tennis…)

• Begränsa rörelser som ger smärta, sök medicinsk hjälp om smärtan kvarstår efter avslutad aktivitet